HISTORIA

Maine Coon katten är en av Nordamerikas äldsta raser. Den fanns på utställningar redan på 1800-talet, på sk jordbruksutställningar.
Där tävlades det kanske om "största, bästa råttfångaren, vackraste katt" o.d. På samma tävlingar fanns det allehanda husdjur t.ex. kor, grisar, höns etc.
I och med detta så ökade intresset för denna ras som var så ståtlig.

Historien om de första Maine Coon-katterna började just på platsen Maine i Amerika. Därifrån har kattrasen fått sitt förnamn, efternamnet "Coon" uppkom av ordet "Racoon" som betyder tvättbjörn. Man tyckte att den brunrandiga yviga imponerande, Maine Coon-svansen påminde om tvättbjörnens. Det sägs att folk trodde denna katt var en blandning mellan en vanlig katt och en tvättbjörn vilket inte är fallet som vi alla förstår idag. Men faktum är att Maine Coon-katten har en präktig svans!!

Intresset för Maine Coon-katten som raskatt ökade för att sedan nästan försvinna när det blev krigstider, och framför allt när Perser-katten började erövra Amerika. Men som tur var fann det några entusiaster kvar som ville ta vara på denna originalkatt.

Svensk Historia.
I mitten på 80-talet så godkändes Sveriges första Novis-Maine Coon i Sverige. 1989 föddes Sveriges första Maine Coon-kull! Det startades en Maine Coon-klubb: MAINE COON-KATTEN, och sedan dess har intresset bara ökat för denna underbara ras.

Utseende.
Maine Coon-katten påminner om Norsk Skogkatten i och med att de har utvecklats på ungefär samma sätt när det gäller miljö och klimat.
Men stora skillnader finns. Huvudet på en Maine Coon är rektangulärt, med en fyrkantig nos och något böj profil, Skogkatten har rak profil och trekantigt huvud.
Pälsen på en Maine Coon är mjuk silkesaktig medans skogkatten har en tjock underpäls och strävare kraftigare överhår. I sin helhet ska Maine Coonen vara en kraftfull rektangulär katt.

Temperament.
En cool katt, trogen sin familj, ganska hundlik i sitt beteende, väldigt go´!
Det är ganska så vanligt att de har en "favorit"-matte/husse men de är snälla & trevliga mot alla. De är sociala, snälla katter som trivs att vara innekatter, de är okomplicerade i sättet och fungerar i allmänhet bra ihop med hundar. Många Maine cooner gillar att apportera olika saker man kastar åt dem. De krafsar ofta i/brevid sin vattenskål/matskål, gamla urvanor att gömma/gräva upp sin mat och att ta bort det "smutsiga" ytvattnet kanske, man vet inte riktigt?
De har förutom jamandet ett särskilt kvittrande "Brrrp-ljud" som man ofta hör då de är busiga eller då de är tillgivna och vill ha kontakt, gärna en "gosestund". 

Skötsel.
Väldigt lättskött päls p.g.a den silkeslena karaktären, påminner lite om när man har badat ett hår i balsam, lättkammat och tovar sig inte. Perfekt för den som vill ha en katt med lite längre päls men inte vill ha så mycket pälsvård på schemat. Maine Coon-katten passar som ren inne-katt såväl som att den tål att vara ute i vind och rusk på grund av dess kropp och pälskaraktär, men om den får välja själv, vill den nog ha sin favoritplats i värmen i närheten av sin familj .
Man kan säga att denna kattras inte har några nackdelar, den passar till allt och alla, men det är klart, den kanske är dyr i drift när det gäller mat.